Min forsta blog

Tanker pa det mest sockersota utav alla fotoalbum pa hyllan hemma i Sverige. Det ar rosa och ser ytterst oskyldigt ut med blomsterkrans som pryder dess framsida. Om man tar sig en titt inuti sa slas man forst av en rad bilder med ett skrynkligt, rodmosigt ansikte; en hejvilt gratande liten filur som slagits av verkligheten. Ett fotografi jag minns alldeles speciellt ar lintotten med Stig Helmer frisyr som star overst pa trappan ikladd overall - min forsta dag pa dagis. Nu sitter jag har efter en rad av "min forsta"-handelser och skiver min forsta blogg. Ljuset fran datorskarmen pressar pulsen langt upp over det normala. En offentlig dagbok. Det trodde jag aldrig.

Jag kom hem till England sent igarkvall. Att ha tva hem ar faktiskt inte helt fel. Nar jag satt pa bussen fran flygplatsen igar letade jag febrilt efter den dar otacka kanslan av saknad och omedelbar hemlangtan till Sverige som brukar sla mig sa snart mamma och pappa forsvinner bort i ogonvran. Men igar fanns den inte dar. Tvartom langtade jag hem till den roda porten pa Ditchling Road 57 och Ricardo: den spretharige, tokige portugisen vars kramar har kommit att betyda lika mycket som familj och vanner i Sverige. Sedan ar det det dar med att aka hem till Sverige faktiskt ar semester numera. Som graddan pa moset blev det solsemester denna gang nar varmeboljan hittat norrut. Tre veckor ar precis lagom for att hinna med att bara vara hemma. Forutom att spendera quality time med familjen och Don John, hinner man kanna pa "vardagslivet" igen - with all the pros and cons ma ni tro! Detta faktum tar begreppet "all inclusive" till en helt ny dimension.

Mitt engelska tangentbord kan sakert komma att skapa en hel del missforstand. Ibland har de dar prickarna en avgorande betydelse! Just nu gar det ganska bra att skriva pa svenska eftersom jag precis varit i Svedala, men sa smaningom blir jag nog tvungen att ga over till engelska. Inte bara for att visa lite respekt for Ricardo som star och kliar sig i huvudet i skrivandets stund i undran over varfor jag namner hans namn, men aven for att min hjarna brukar stalla om tankeverksamheten till engelska efter ett tag bland pubar och Sunday roast.

Halla dar John. Min forsta blogg borjar narma sig sitt slut. John introducerade mig till fenomenet "blogg" for nagra manader sedan och sedan dess har hans ord gjort mig sallskap var och varannan dag till morgonfikat. Inspirationen har nu kokat over och jag var bara tvungen att fingra pa tangenterna!!! Jag kanner mig fanigt nervos att hoja rosten pa natet och har varit pa backspace-tangenten (?) otaliga ganger men jag hoppas att jag med tiden lar mig bloggkonsten. Vi syns till kaffet imorgon!